Den var jätte trevlig men min vän blev ganska onykter så det blev hemfärd för henne ganska tidigt. Men innan dess så var vi hemma hos mig åt gott och drack vin, det blev redan för mycket för henne här hemma. Vi var på Sky Bar det var jätte mycket folk , träffade ett gäng killar från Norrland, dom var trevliga och chefen för dom blev lite väl intresserad av mig, vi pratade och jag avfärde det han ville, ja, precis;

-Kan du inte följa med till hotellrummet!

-Nej, tack...Inte jag men det finns säkert någon annan som vill.

-Jag vill bara ha dig, du är det vackaraste jag någonsin sett.

-Tack, för du säger så men nej, tack igen...

Jag tror han höll på och tjatade över en timme....

Jag hade absolut ingen lust att gå med honom på hans hotellrum..

Varför tror alla killar att man alltid vill följa med dom så fort man börjar prata med dom???

Jag och en vän till mig hade bestämt att vi skulle gå ut ikväll, antingen på le Bon Palais eller Golden Hits och det kommer bli så, fast jag känner att det inte blev en bra morgon. Vi blir några stycken som ska gå ut,några av tjejerna kommer hem till mig först sen åker vi in till stan och tar ett glas vin på någon pub innan vi går ut för att dansa.

Det kommer säkert bli en underbar kväll, det brukar det bli men nu så ska inte Emma med, min bästa ever, hon jobbar och sen är hon dålig. Men man vet aldrig, jag kanske kan övertala henne att följa med!

Eller vad säger du?

Min bästa väns mamma har varit sjuk i en vecka, jag vet att det hon fick var det ingen bra prognos på(jag jobbar inom vården) men det gick så fort. Hon blev inlagd förra veckan och inatt så dog hon...

Jag vaknade inatt exat samma tid som hon dog och kände att det var något som var fel men somnade om, när jag vaknade så ringde jag till min vän och då berättade hennes man att hennes mamma dog inatt. Det är inte första gången jag har sådana hemska upplevelser när det händer något med någon, synsk?

Jag har varit med om det här flera gånger, en gång var när min bror dök och bröt nacken, då vaknade jag precis den tiden det hände och kände att det var något, sen fick jag reda på det på em att jag hade vaknat den tiden han dök..

Är man synsk när man känner på sig sådana här saker?

Mister man en står det tusen åter, kysser man en står det tusen och gråter!

Den 27 April i år så gjorde jag  bröstimplantat på Sabbatsbergsjukhus, Plastikkirurgigruppen. Jag var där först på konsultaion och då fick jag prova massa olika storlekar och bestäma mig vad jag ville ha för ilägg. Jag bestämde mig för high profile och gelehallon, 500gr i varje. Det blev jätte bra, jag är så nöjd. Men nu när det gått ett tag så när jag tittar ner så känner jag att jag kunde lagt i lite till. Eller är det bara för jag har vant mig vid dom!

Har du gjort någon skönhetsop? Vad tycker du om skönhetsop? Eller skulle du vilja göra något?

Jag jobbar natt på Södersjukhuset, har precis vaknat efter två nätters jobb, nu är jag ledig i helgen sen jobbar jag mån, tis. Och sen ska jag egentligen jobba helgen men jag och några vänner ska åka till Göteborg , det ska bli så kul. Berättar mera om den resan senare.

Inatt så  har jag och en arbetskamrat som jag brukar kalla "Galen men underbar" , hon är helt otrolig, hur grinig, sur eller ledsen du än är så får hon dig alltid på så bra humör, hon är nog den mest positiva människa jag mött.

Hon fyller år 24 Nov och då ska hon och jag fixa en 80-tals fest, det ska bli nominering till bäst klädde, det ska bli sång och alla ska ta med sig 5st 80-tals låtar och sen ska man få nynna på en av dom man har med sig så ska dom andra få gissa vilken det är. Det som är så kul i det här det är att "galen" hon kan verkligen inte sjunga, hennes stora dröm i livet är schlager, mode, smink och hon kan nog allt om alla kändisar.

Det kommer bli så kul, är det någon som har något/några tips så kan ni väl skriva det i kommentarsfältet.

Ibland så undrar jag hur vissa människor tänker eller tänker inte vissa överhuvudtaget?

Jag vet att vi alla är olika och det är väl en j..... tur det. Men måste vissa personer se síg själva som någon j....Gud, ja en sådan som aldrig enligt sig själv gjort/gör fel utan det är bara alla runt omkring som gör. Människor som inte kan se sina egna fel och brister, det är dom som ofta varken hittar sig själva eller någon dom kan leva med resten av sitt liv. Att inte vara bekväm i sig själv och bara skylla på andra det är något många gör, är det för att skydda sig själv? Eller bara för att sätta upp en fasad för att ingen ska komma in en på livet, för man vet inte hur man ska bete sig? Att tycka och tänka har alla människor rätt till men att ljuga och förtränga sannningen både för sig själv och andra,  vart kommer man med det? Inte långt!

//Bettan